Fagotten IF

Detta är ett litet inlägg som informerar om Fagotten IF. Fagotten IF är en grupp på FB och, som namnet antyder, en idrottsförening. Ovan ser du föreningens stolta logga. Alla är välkomna att informera sig om Fagotten IF och naturligtvis gå med.

Intermezzo

En ett svalt drag kunde förnimmas i grottans huvudgång. Mitt i grottan står trollkaren med utsträckta armar. Det är ljudlöst.

”Intermezzo!” Trollkarens röst dånar i grottan.



Nu är bloggexperimentet. Pryandet i bloggvärlden är över. Jag har lärt mig hur man bloggar. Det är inte så svårt. Inte i sin enklaste form.

Jag skall inte säga att jag inte kommer tillbaka – någon gång på något sätt med något syfte.

Nu har jag ju, som sagt och sent om sider, börjat med Facebook.

Jag ligger lite efter i vissa hänseenden, men jag testar i alla fall.

Vill du hänga med över till min nya praktikplats? Skicka ett e-post till mig.

Historien fortsätter där…

Idag vilar hon, sas

Gräsklippning. Fotboll för B1. Kompis för B2. Middagslur för B3 - just nu.   Och! Ställ er upp och sjung. Jag har, som sista människa, gått med i "fejan".   Visst är jag löjlig!

Först nu kommer fortsättningen.. Jobb du vet.

...Shit ba va menlös bild enna va liksom...   Hon kramar det äpple hon just tagit. Framtidsminnen var något hon inte tycker om. Hon kramar äpplet intensiv. Svagt börjar det glöda. En inre eld av välsignade minnen är tänd. Det är "dags att kasta loss från tristessen" (Ingentingela, den 19 maj 2009 14:57). Jag skall ge människorna en ny förunderlig gåva, tänker hon. Ett under som skingrar vardagens dimmor. Hon släpper äpplet, som faller ner på marken och försvinner. Minnenas älva korsar armarna över bröstet och sluter ögonen. Snart är hon tillbaka vid källan i dalen.. Hon lägger sig ner i gräset. Drar ett djup andetag och somnar. Det höst i villaområdet, men bredvid ett äppelträd skjuter en ny växt upp. Hela natten växer den och nästa morgon sträcker den sina silvriga kronblad mot solen och hälsar mänskligheten. Växten är unik men ser egentligen inte så märkvärdig ut. Markus går runt huset för att hämta sin cykel. Han är 15 år och går i nionde klass. Han går som i sömnen men något får honom ändå att reagera. En silvrig blomma gnistrar under äppelträdet. Hon ler i sömnen.

Jag stegräknar alltså finns jag?

Det kommer att ta miljoner år sade de lärde. Sakta kommer galaxerna växa samman och bilda en ny större galax. I realiteten är det så glest mellan stjärnorna att antalet kollisioner inte kommer att påverka händelse förloppet nämnvärt. Vi ser fram emot att kunna studera förloppet, sade de. Så här i efterhand är det svårt att veta hur de reagerade på det de såg. En kort stund fick de uppleva något mäktigt. Vi som lever kvar kan hålla oss för skratt. Massan hos de svarta hål som fanns i vardera galax centrum fick förloppet att accelerera våldsamt. Med hastigheten ökade massan. Med ökad massa ökade hastigheten. Det blev ett chickenrace ingen kunde vinna. Universums krafter släpptes lösa och visade en inte tidigare skådad sida. Under ett ögonblick slogs galaxerna samman. Allt som tidigare var av världar och liv förvandlades till ett plasmamoln med ett enormt svart hål i mitten. Detta genererade en gammastråle som svedde bort allt i sin väg ända till universums rand. Som tur var fanns vi inte direkt i strålen.   Hon ryckte till när ett ännu inte upplevt minne for som en neutrino genom hennes kropp.

Helgerna är "fullsketna"

-         Det är på helgerna man åldras, sade han och föll ner på sin plats vid skrivbordet. Ingen svarade. Alla i rummet var vana vid att han slängde ur sig påståenden som varken krävde svar eller borde besvaras. Påståendet fick alltså hänga i luften som ett moln på himlen. Dagen började som vilken dag som helst. Ett käckt påstående, tystnad och ett förstrött morgonsurf. Alla fyra herrarna i rummet var medvetna om att det finns olika dimensioner. Naturligtvis kunde de inte veta hur många eller i vilka dimensioner de egentligen levde. Det är inte heller relevanta frågor eftersom vi aldrig kommer att kunna besvara dem. Det som var viktigt, och för herrarna mindre trevligt, var att det just i deras rum snart skulle hända två otäcka saker. Bägge relaterade till dimensioner. Det skulle uppstå en spricka mellan dimensionerna 2 och 57b. Det som händer i 84 procent av fallen, då det uppstår en spricka mellan två dimensioner, är att en tvärdimension försöker vinna mark. Tvärdimensioner är mycket spännande eftersom de har en bestämd rumslig utsträckning. Nu såg tvärdimension DE003/V sin chans att flytta fram sina positioner.   Katten vässade klorna mot äppelträdet. Det hade mörknat ytterligare något.

B1 nu 9

Inget, tänkte hon. Ingenting. Regndropparna på fönstret skapade mönster i smutsen. Hon lutade pannan mot fönstret och den plötsliga kylan skingrade för ett ögonblick dysterhetens dimmor. Det hände verkligen ingenting. Gatan utanför fönstret var lika tråkig som tom. Hon var trött på sitt jobb, på sin lägenhet, på staden. Futtiga nöjen avlöste tristessens dominans.   Långt bortom här, men ändå nära, hördes ett plask. Ett minne faller ner i källan. Ringarna sprider sig sakta på ytan. Minnet dalar till botten. Skapar turbulens. Effekten är fantastisk. Skänker glädje och sorg. Du skulle uttrycka det med orden "jag kom plötsligt att tänka på". Sanningen är att turbulensen från ett dalande minne förgyller vardagen, ger djup och liv åt vår tanke.   Minnenas älva tar ännu en tugga.