Hon faller ner på knä vid randen på minnenaskälla. Månljuset reflekteras i källan och glimtar av evighetens ljus leker i hennes uttryckslösa ansikte. Sakta för hon ner händerna under ytan. Första gången hade källans värme förvånat henne. Sakta sprider sig värmen genom hennes kropp och hon blir till ett med dig, mig och alla. Hon reser sig upp. Sällsamt glimmar det i de droppar som faller från hennes händer. Sakta drar hon klädnaden över huvudet och låter den falla på marken bredvid sig. Sakta, men utan att tveka, skrider hon ner i källan och låter sig omslutas. Hon försvinner. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar