tisdag 19 maj 2009

Jag stegräknar alltså finns jag?

Det kommer att ta miljoner år sade de lärde. Sakta kommer galaxerna växa samman och bilda en ny större galax. I realiteten är det så glest mellan stjärnorna att antalet kollisioner inte kommer att påverka händelse förloppet nämnvärt. Vi ser fram emot att kunna studera förloppet, sade de. Så här i efterhand är det svårt att veta hur de reagerade på det de såg. En kort stund fick de uppleva något mäktigt. Vi som lever kvar kan hålla oss för skratt. Massan hos de svarta hål som fanns i vardera galax centrum fick förloppet att accelerera våldsamt. Med hastigheten ökade massan. Med ökad massa ökade hastigheten. Det blev ett chickenrace ingen kunde vinna. Universums krafter släpptes lösa och visade en inte tidigare skådad sida. Under ett ögonblick slogs galaxerna samman. Allt som tidigare var av världar och liv förvandlades till ett plasmamoln med ett enormt svart hål i mitten. Detta genererade en gammastråle som svedde bort allt i sin väg ända till universums rand. Som tur var fanns vi inte direkt i strålen.

 

Hon ryckte till när ett ännu inte upplevt minne for som en neutrino genom hennes kropp.


Inga kommentarer: